Tidens tand, eller "Artikeln om Pendelur"

Hej igen, lång tid utan inlägg som vanligt men det kommer när inspirationen börjar flöda och jag har något nytt att dela med mig av.


Den här gången så tänkte jag dela med mig om lite Ur-kunskaper dvs om klockor, men inte vilka klockor som helst utan såklart äldre sådana.

 

Det här inlägget kommer att ha inriktningen "väggur/pendelur" som är bland de vanligast förekommande äldre klockorna även om det som skrivs såklart delvis även är applicerbart på liknande klockor som t.ex. golvur i.om. att urverken ofta är av samma eller liknande typ.

Lodur, Gustav Becker ca 1890
Tillhörde morfars föräldar

Fjäderur, ca 20-tal
Tillhörde farmors föräldrar

OBS! Allt arbete som sker enligt mina beskrivningar eller andra beskrivningar som hittas på nätet/liknande sker på egen risk, jag kan absolut inte lämna några garantier mer än att det har fungerat för mig, är du osäker så anlita alltid en auktoriserad urmakare.

Först börjar vi som vanligt med lite bakgrundshistorik.
Det första Pendeluret konstruerades 1656 av Nederländaren Christiaan Huygens, det förekom i olika variationer och hängde mest på herrgårdar, slott och i rikemanshem fram till mitten av 1800-talet då de industrialisering gjorde att man kunde tillverka snabbare och billigare.


Många gånger beställde man bara ett billigare ur och gjorde sitt egna fodral hemma i Sverige, oftast blev det då en fyrkantig låda med ett målat glasparti nedtill, de kallades ofta för "sillåda".


De finare uren kom från bland annat Tyskland och även Sverige.
Ett par exempel på Tyska pendelurstillverkare: Junghans, Gustav Becker.
Ett par exempel på Svenska pendelurstillverkare: LM. Eriksson, Hasseblad.

Principen för ett pendelur

I början av 1900-talen så började de elektriska urverken komma in, men det kom inte att konkurrera ut de mekaniska uren förrän på 1960-talet.

Hur fungerar ett pendelur?

Ett pendelur har en drivning som oftast består av en fjäder som spänns eller ett lod som höjs, själva pendeln ser sedan till att portionera ut den uppspända kraften så att uret håller en jämn fart genom att gunga fram och tillbaka.

Generellt sätt kan man säga att lodur går jämnare än fjäderur eftersom det levererar en jämnare kraft.


Förutom fjädern/lodet som driver själva klockan så brukar det finnas en extra uppsättning som driver "slagen" som klockan slår i regel varje hel och halvtimme. Detta är oftast placerat till vänster medans klockans drivning är placerad till höger.




Handhavande


Transport
Till att börja med så kan vi nämna att vid transport av pendelur så skall man plocka loss pendeln, detta görs lätt genom att försiktigt lyfta upp och haka av den från den lilla haken den hänger i.

Haken till pendeln

Är det en lodklocka så bör man först låta loden sjunka till botten innan man hakar av dem, detta för att det annars kan trassla i kugghjulen när spänningen släpper och måste redas ut.


Transportera klockan varsamt med fodralet tomt på lösa föremål och luckan stängd.









Högra hålet (tid) Vänstra hålet (slag)

Uppdragning

Olika ur har olika lång gångtid, vissa kan gå en dag, andra en vecka osv.

När man drar /vevar upp urverket (vilket görs medurs/medsols/högervarv) så finns det lite olika saker att tänka på, det viktigaste är att inte dra fjädern för hårt / lodet för högt, detta kan göra att uret stannar eller att tex. fjädern klibbar ihop eller går av. Så dra det hellre lite oftare och inte så hårt att det tar stopp.

Här inne syns fjädern till tidverket (grå) ganska spänd

När det gäller fjäderdrivna ur så skall man tänka på att man inte drar det vid samma tid varje gång, det skapar nämligen ett extra slitage på just det stället på fjädern och kan därmed orsaka att den till slut går av.

Om man inte vill att klockan skall slå varje hel/halvtimme så kan man på de flesta ur låta bli att dra upp den fjädern/lodet som ger kraft till slagverket (oftast det vänstra), på så vis kan man ändå njuta av en fungerande klocka men sova i lugn och ro på nätterna.






Inställning av tid
När man ställer tiden på ett gammalt pendelur så är det viktigt att tänka på att man bara för minutvisaren "medurs" alltså framåt (högervarv), rör alltså inte heller timvisaren då detta kan skada uret.


För visaren försiktigt fram och sakta in ungefär vid varje 5 i halv och 5 i hel då det klickar till, det är slagmekanismen som förbereder sig på att slå. När du sedan passerar halv respektive heltimme så är det viktigt att låta klockan slå alla slag innan man fortsätter att snurra.


Jag brukar stoppa pendeln, ställa in tiden någon minut före och sedan putta igång pendeln när mitt referensur (t.ex. mobilklockan) slår om.


Här syns pendelns justerskruvar
(obs bilden ligger ned)

Ifall klockan går för fort, så skall man sänka pendeln så pendeln gör längre svängningar, det

 gör man genom att skruva på skruven/skruvarna längst ned på pendeln så att den åker nedåt. Skruva bara lite i taget och kolla sedan hur det går, drar sig klockan t.ex. en kvart på en dag så kanske det räcker det kanske med ett kvarts varv på skruven. Tvärtom fungerar det såklart om det går försakta, då skall pendeln upp.


Man kommer aldrig att undvika att klockan drar sig något, de finaste pendeluren kan diffa som bäst på ca 30 sekunder så bli inte tokig över att det kommer att gå lite fel, ta för vana att när det är dags att vrida upp verket så justerar du rätt tiden igen.

Krånglar slagen?

Ibland kan det ha blivit lite tokigt och klockan kanske slår 7 slag när den bara visar att klockan är 6 eller 5 slag när klockan är halv 3.

Då kan man använda sig av några olika metoder,

Här sitter spaken för att justera slagen på min Junghans

*Tryck på spaken för slagen, detta är det bästa sättet (de flesta pendelur har en sådan spak) den sitter i regel på baksidan/sidan av urverket och man kan vanligtvis nå det framifrån. Det sitter som en lite spak/arm som sticker ut lite olika beroende på klocka, det räcker med ett lätt tryck så slår klockan och man kan på så vis mata fram antalet slag till det rätta. Stanna och ställ klockan på heltimme före du trycker fram slagen.

*Snurra för fort på visaren så att den inte hinner slå innan nästa klockslag.

Gör detta endast om du inte har en spak enligt ovan på ditt ur. På detta sättet kan du också rädda upp när klockan slår fel, detta kräver dock att man får prova sig fram lite.

*Ta loss visarna och sätt dem på rätt plats, detta är bra om det t.ex. slår några minuter före eller efter enligt visarna eller man inte får slagen rätt genom snurrmetoden. Det sitter i regel en liten sprint framför visarna som man skall ta loss innan man kan dra ut dem, var försiktigt om du ger dig på detta och håll noga koll så att inga lager eller fjädrar/motsv. trillar bort och att du i så fall kan få tillbaka allt på rätt plats.

Underhåll (OBS EGEN RISK)

Urmakare säger alltid att man skall låta dem göra underhåll på uret, detta är såklart en bra utgångspunkt och är man osäker och klockan t.ex. är ett arvegods så rekommenderar jag absolut detta. Vid större reparationer t.ex. byte av trasig fjäder med tillhörande rengöring mm så får man räkna med runt 1500kr för ett sådant jobb.

Men vad kan man då göra själv om man vill, vågar och kan?

Jo då kan man bland annat utföra lite underhåll, men man måste tänka på att ALDRIG använda sprayer som tex. 5-56 eller WD-40 för att smörja upp verket, detta då det efter ett tag binder smuts och skapar en seg olja som gör att det går trögt i urverket och att det kan stanna som följd.

Inringat i rött ser du den vänstra av två skruvar som man
kan lossa ifall man vill plocka ut hela urverket ur fodralet.

Har du ett fungerande pendelur som du vill serva så kan du t.ex. göra följande, damtorka fodralet (dvs trälådan som klockan sitter i) med en lätt fuktad trasa, blås försiktigt rent urverket med t.ex. "tryckluft på burk" (blås inte med din egen luft ifrån munnen då detta drar med sig fukt in i klockan), tänk på att hålla avstånd så inget går sönder (poängen är att blåsa bort ev. damm och skräp).

Här är exempel på tappar som smörjs med olja inringat i rött

Olja in tapparna på baksidan urverket med urmakarolja/klockolja (det är viktigt att det är en fin tunn olja), en liten droppe vart annat år per tapp är tillräckligt, inte mer. Om man av någon anledning behöver smörja fjädern så skall denna vara smord med fint fett endast för att inte metallen skall börja rosta.

Det är viktigt att urverket inte utsätts för fukt, för kommer det rost så skadas det allvarligt och kan bli svårt eller omöjligt att reparera.

Vill du starta igång ett pendelur som har stått stilla länge? Gör rent det/smörj enligt ovan och putta igång det flera gånger om det stannar, tillslut så brukar det lossa och ticka på om inget allvarligare fel som t.ex. en trasig fjäder ställer till det.

Jag har inget pendelur, köptips?

Ett kort snabbt råd till dig som inte har ärvt ett ur utan vill köpa dig ett.

Personligen skulle jag satsa på att köpa ett Lodur av tyskt eller svenskt fabrikat enligt exemplen ovan, det finns ofta fina Gustav Becker hängande hos antikhandlare, men det är absolut inte här du gör fynden. Medan de begär mellan 1000-3500 så kan man via annonser/ loppisar hitta fina ur för runt 500kr.

* Fråga vad säljaren vet om klockan (bakgrundsinformation som reparationer och ägare är kul att ha)

* Fungerar urverket? (slår det alla slag?, tickar det på oavbrutet eller stannar det?)

* Uppdragsnyckel eller vev medföljer? (dessa kan vara dyra/svåra att hitta annars)

(alla negativa saker = prutning på priset)

Avlutande ord

Lycka nu till med era pendelur och se till att ha dem igång, för det är det som dom är till för!

Frågor eller dylikt besvaras i mån av tid i kommentatorsfältet nedan.

Väl mött // T.C H

1800-talets regnställ

För 2-3 år sedan så var jag med min far och semestrade på ett av mina favoritresmål "High Chaparral" i Småland.

Nörd som jag är, hade jag en utstyrsel i 1800-talarsstil på mig och bör vi vandrade in i en butik så fick jag syn på något jag funderat på ett tag, en oljerock!

Eftersom jag hade så fina kläder (som man uttryckte det) så tyckte damen i kassan att jag var värd en liten rabatt, så självklart slog jag till.

Oljerocken började tillverkas under 1800-talet, först av privatpersoner som tog tjocka tyger och impregnerade med tjära, detta användes också som presseningar mm.

1898 började Vargen i Norrköping sin serieproduktion av oljerockar och senare så började man göra rockarna i canvastyg som man inpregnerade med linolja. Nu för tiden så används bland annat olika typer av vax för att behandla tyget.

Skötsel utförs främst genom att spola av rocken med vattenslang och ev torka med trasa, det är viktigt att man inte använder tvättmedel eller tvättmaskin då tyget tappar sin impregnering. Om det behövs så kan man även köpa mer vax att vaxa in rocken med.

Vad tycker då jag?

Personligen så berättar jag gärna för alla som jag möter att detta är det absolut bästa plagg som jag äger!

Bra vindskydd så man behöver i princip bara reglera värmen med kläderna man bär under, stora fickor med plats för mycket och framförallt väldigt bra vattensvvisande förmåga!

Jag har cyklat och gått i ösregn av de värsta sorterna man kan tänka sig och rocken sviker aldrig. Tack vare ett par remmar som man kan knäppa runt benen så hålls rockens nedre del stadigt på plats vid blåst och cykelturer.

Det enda som blev blött under min senaste cykeltur i totalt ösregn tvärs över stan var detta:

Ett par höga stövlar eller boots och jag hade klarar mig helt snustorr!

Så ut och skaffa dig en egen kär tronföljare genom regn & skur, du kommer inte att ångra dig!

Musik från förr..

Hej allesammans!

Nu är det äntligen dags för ett nytt inlägg och denna gång skall vi bjuda på lite kultur och gammal teknik.

Den här gången skall vi nämligen lära oss om grammofonen. 

Och först skall vi som vanligt få lite bakgrund om ämnet.

Grammofonen uppfans under slutet av 1800-talet av Emile Berliner som en vidareutveckling av fonografen. Från början så var skivan gjord av zink som spåren etsades in i och senare av hårt gummi, de gjordes som en typ av leksak där man kunde spela upp korta melodier. Med tiden utvecklades det och på grund av att man här hade en platt skiva så var den lättare att serieproducera genom pressning till skillnad från fonografens vaxrulle. 

Skivorna som kom att kallas "stenkakor" i folkmun var gjorda av en massa som bland annat innehöll ett material som heter Schellack vilket är en sorts harts. De kallas även för 78 varvare, det namnet är grundat på antalet varv per minut som skivan snurrar men det var inte riktigt alltid de snurrade med just det varvtalet så man skall ta det lite med en nypa salt.

Men nu till dagens objekt.

Den här oskyldiga lilla väskan är en del i ett lite senare steg än patentet från 1887.

Detta är nämligen en bärbar grammofonspelare av märket A77 som uppskattningsvis är från 30-talet.

Resegrammofonen utvecklades under 20-talet och var populär fram till ungefär 50-talet då vinylplattorna och nyare teknik tog över.

När man öppnar väskan möts man av denna vackra tingest. Det är ett fjäderdrivet verk nere i väskan som driver en platta som roterar med skivan. 

I bakkant sitter en pickup arm med en pickup bestående av ett huvud med nål och membran som läser skivan och skickar ljudvågorna via armen ner i väskan där resonansen ger ljudet som kommer ut via e inbyggd tratt längre bak på spelaren.

När man skall börja spela på sin resegrammofon så är det det lite mer att göra än att bara välja vilken skiva man vill lyssna på.

Man får börja med att veva upp verket så att man har energi att snurra skivan med. En uppvevning räcker i regel till en låt.

Placera skivan och lyft fram och lägg pickupen till rätta på skivan. Sen kan man behöva justera hastigheten med hjälp av reglaget i ena hörnet på spelaren.

Till skillnad från dagens moderna spelare där man justerar volymen med en liten ratt så fick man på denna tiden välja tjockleken på stiftet efter vilken volym man ville ha. Ett smalare stift ger mindre resonans och lägre ljud än ett tjockt.

Sedan är det också viktigt att man byter nål med jämna mellanrum så att man får ett rent och fint ljud. Det är därför det finns ett litet fack i hörnet på väskan där man lägger reservnålar.

Så nu vet ni hur man använder en gammal grammofonspelare och den här gången avslutar vi såklart med ett filmklipp på den i action.

Kaffe, på traditionellt vis..

Hejsan på er.

Det verkar som att det blir lite "pö om pö" med mitt bloggande, men bättre sent än aldrig va? Så jag kommer nog köra med ambitionen att göra några nya inlägg när inspirationen flödar. Men nu till det viktiga :).

Idag skall jag lära er om kaffe på "äkta" vis nämligen de lite äldre metoderna med malning av hela bönor och kokning istället för bryggning. Detta kan man t.ex. ha nytta av om man är ute i skogen och bara har stormkök eller öppen eld att göra sitt kaffe på.


Först och främst skall jag nämna lite om kaffets historia i Sverige.

Kaffet importerades första gången till Sverige 1685, ett halvt kilo var det som man tog in. Från 1687 så såldes det på apotek men Karl XII var den som på allvar introducerade den heta drycken. Han hade druckit mycket kaffe under sin tid i Turkiet och tyckte mycket om det. I Sverige dracks det först i kaffehus runt om i städerna och var förbehållet lite finare folk. Men det var inte förrän på 1800-talet som kaffet fick ordentligt fotfäste i landet. Ett tag så konkurrerade det stort mot brännvinet och det blev tidvis korta förbud mot kaffe på grund av av de klagande brännevinsbrännarna. Tidvis har kaffet även varit ransonerat som t.ex. under andra världskriget då man ofta kokade på sumpen för att det skulle räcka längre.

Men hur tillagar man då kaffet?

Vill man gå hela vägen så kan man köpa råa bönor och rosta dem själv, antingen i en rostpanna med en stor vev som man använde på vedspisarna förr eller så kan man lägga dem på en plåt i ugnen i 225° i cirka 10 minuter eller att det börja knäppa i dem, då är de ungefär "mellanrostade" men sen går det fort tills man får dem "mörkrostade" så det gäller att vara på sin vakt.

Alternativet är att göra som jag gjort och köpa färdiga bönor, jag valde att köpa ekologiska mörkrostade från ica då dessa kostade lika mycket som alla andra hela bönor 58:-.

Sen är det viktigt att man har en kvarn för att mala sina bönor, och eftersom detta är bloggen om vintagekunskap så uppmanar jag självklart till att man skaffar sig en gammal hederlig kaffekvarn på er lokala loppis/antikaffär som jag gjort.

Min kvarn var målad brun, förmodligen pga att man ville "snygga till den" någon gång på 70-talet då brunt var väldigt inne. Men jag tänkte putsa av och måla den i finare färger när det visade sig att det fanns färg kvar under när jag började slipa. Så nu har den en fin patina med originalfärgerna ljust gul/grön.

Sen satte jag mig och vevade runt så att alla delar som skall röra sig rörde sig ordentligt. Självklart torkade jag av den ordentligt så mycket jag kom åt och sen skall ni få ett tipps av mig för att rengöra själva malningsmekanismen.

Först så ställer man in kaffekvarnen på att mala fint, detta gör man genom att skruva på den mutterliknande delen ovanpå kupan så att veven hamnar högre upp, detta minskar nämligen avstånden mellan kuggarna/knivarna i kvarnen och gör att det man maler blir mindre och finare. Om man då istället skruvar upp muttern så att veven hamnar närmre kupan så blir det då grövre malning eftersom kuggarna/knivarna hamnar längre isär och släpper igenom större bitar.

När du ställt in din kvarn på finmalning så tömmer du i vanligt matris och maler igenom några gånger så får du en ren och fin kvarn att mala med.

Nu är det dags att fylla på bönor och använda kvarnen till det den är till för. Mängden bönor är som du förstår av utrymmet begränsad men om du kör en "rågad" fyllning så räcker detta till en (i min smak, jag gillar starkt kaffe) stor kopp eller två mindre koppar. Vill du göra mer så maler du helt enkelt mer.

Stäng locket och påbörja malningen genom att röra handtaget medsols tills att alla bönorna har malts, öppna locket och kika om du är osäker på hur långt du kommit.

När du har malt ditt kaffe så drar du ut den lilla lådan och skådar ditt färdigmalna kaffe.

Töm i ditt nymalda kaffe, antingen i din bryggare/perkulator eller om du vill göra på gammalt vis (självklart vill du det, det är ju därför du läser i den här bloggen) och koka i en kastrull eller kaffekanna.

Sen tömmer du på kallt vatten, jag ville ju ha en stor kopp så jag tog en riktigt full kopp eftersom lite ångar bort och en del absorberas av själva pulvret.

Ställ kastrullen/kannan på en platta och vrid på värmen på högsta. Nu skall du vara med för kaffet får inte börja koka, då försvinner nämligen en del av smaken och det vill vi ju inte. Kaffet avger mest smak vid ca 92-96° så när det börjar låta och komma lite ånga så plockar du kastrullen av plattan och låter det stå och dra sig ett par minuter.

 Töm sedan kaffet igenom en sil ner i koppen/kopparna du vill ha och njut av en riktigt god kopp kaffe gjord på traditionellt vis.

Vill du vara lite extra hardcore så kan du välja att dricka från fat med eller utan sockerbit eller så gör du en Uddewallare med cognac eller punch på följande vis:

Ta en kopp och lägg ett mynt i botten, slå på kaffe tills myntet inte syns och slå sedan på cognac eller punch tills myntet syns igen. Då har du dig en riktig Uddewallare





Det var  allt för denna gång, hoppas ni gillar mina skriverier och prövar lite valfria grejjer från bloggen så att kunskaperna hålls levande och inte glöms. Glöm nu inte att ni gärna får kommentera och fråga om ni vill att jag skall skriva om något speciellt :).

/Christian

Fotogenlampa

Hej kära läsare. Idag skall vi behandla något som de flesta av er kanske har använt eller åtminstone sett i verkligheten, nämligen Fotogenlampan.

Fotogenlampan utvecklades under mitten av 1800-talet och kom till Sverige på 1860-talet. Den ersatte de vanliga stearin(vax)ljusen som vanligaste ljuskällan i bostäderna fram till det elektriska ljusets intåg under den första hälften av 1900-talet.

Det finns självklart några olika typer av fotogenlampor som man kan ha på olika ställen och till olika saker. De vanligaste är taklampor som oftast hänger ovanför köksborden och stormlampor som man kan bära med sig, det är en sådan som jag har och skall visa för er.

Detta är min fotogenlampa som jag fått av min far, det är en gammal engelsk stormlampa av märket Chalwyn. Jag har efter lite googlande fått fram att den är från innan andra världskriget, således före 1939.

När och om man skaffar sig en fotogenlampa så kan det vara bra att känna till lite om funktionen och lite om säkerhet.

Lampan fungerar ganska enkelt. I botten så finns det en behållare där man tömmer i fotogenet. 

Detta sugs sedan upp i en veke som går igenom en brännare. I brännaren så finns det också en rulle som matar upp och ner veken, den styrs med hjälp av pinnen som går ut på sidan och på så sätt så justerar man storleken på själva lågan.

Ovanför brännaren och veken så sitter det ett skydd med en skåra där man kommer åt att tända veken och så sitter glaset som skyddar lågan så att den inte slocknar eller antänder något som den inte bör antända.

Isärplockad fotogenalampa

Kontrollera först din lampa så att den ser hel och ren ut, alla hål måste vara rena så att luften kan komma igenom ordentligt för annars kan låga brinna felaktigt och glaset sota igen.

Som du självklart förstår så måste det finnas en veke på plats, saknar din lampa en veke så kan dessa köpas på lampbutik eller vildmarksbutik eller på kanske tex. Clas Ohlson, Hobbex, Biltema mm.

Om allt är klart så fyller du på din lampa (inte fullt) med lysfotogen (köpes på en mack eller något av ovanstående). Jag köpte som ni kan se min på biltema. Det fylls på i det lilla locket.

Låt sedan lampan stå en stund så att veken kan suga upp fotogenet och kolla även så att behållaren inte läcker.

Tryck sedan ned den lilla armen som sitter på högersidan av glaset så att glaset lyfts upp och haka fast den i upprätt läge så att du kan komma åt att tända,

Sedan justerar du upp veken lite så man kan se den och komma åt.

Det är smidigast och säkrast att tända fotogenlampan med tändstickor. (tändstickor är förövrigt mycket underskattat men det tar vi inte upp nu).

Jag har här tagit fram mina "Three Shields" tändstickor från 1919. De är säkerhetständstickor tillverkade på Uddevalla tändsticksfabrik och fungerar alldeles utmärkt än såhär snart 100 år senare.

Tänd lampan med en tändsticka och sänk ned glaset igen över lågan. 

Justera sedan lågans storlek med ratten på sidan så att den ger lagom med ljus och men inte sotar.

När det är dags att släcka så kan man skruva ned veken helt så att den slocknar men jag rekommenderar att du skruvar ned den så att lågan istället är väldigt liten och sedan lyfter upp glaset och blåser ut lågan. 

Nu kan du njuta av det vackra och mysiga skenet av en fotogenlampa så som man gjorde för hundra år sedan när man skulle skriva kärleksbrev eller se till djuren i ladan.

Kom bara ihåg att släcka och att lampan kan bli väldigt varm. Se därför till att inte ha något lättantändligt i närheten och att den står eller hänger stadigt. 

/Christian

Mer kommer!

Oroa er inte gott folk, jag vet att det inte har varit så aktivt här på sistone men nu har inspirationen infunnit sig och jag har ett par nya (gamla?) idéer.


Har ni förresten tips/önskemål på vad ni vill att jag skall skriva om (eller frågor om något jag skall ta reda på) så får ni gärna skicka mig ett mejl :).


Håll ut!
/Christian

Bonustips

Som en liten tröst då jag inte uppdaterat på länge så bjuder jag idag på en liten bonus.

Detta går egentligen inte under "kunskap" men jag tycker det kan vara bra att visa ett sätt att piffa till våran vardag som jag tror väldigt få tänker på.

Återigen så får min skyltdocka vara mig behjälplig då detta rör kläder och det är smidigare att fota honom än mig själv ;).

Jag vet inte riktigt vad ni anser om denna utstyrsel den

känns lite vardags, "hemma i soffan klädsel" kanske?

Hur som helst, vad är priset på denna eminenta klädsel?

T-shirten köpte jag på Dressman för 100:-

Mjukisbyxorna är från Team Sportia och kostade ca: 150:-

Totalt: 250:-

Nu tycker jag iofs om att klä mig lite snyggare till vardags (kanske inte i soffan då).

Då kan man ju köpa ett par snygga Jeans för ca: 1000:-

Och en JL t-shirt för 500:- om man har lust.

Totalt: 1500:-

Eller så kan man införskaffa sig och bygga upp en klädsel enligt följande exempel:

Börja med att leta fram en gammal skjorta i garderoben (det är ett mycket underskattat plagg) och självklart så skall det vara en som du kan knäppa hela vägen upp med krage.

Om du inte hittar någon som passar så kan du köpa dig en snygg på secondhand för typ 20:-.

Totalt: 20:-

På secondhandbutiken stannar vi kvar, här gör vi nämligen många fynd.

Speciellt de affärer som får sakerna skänkta till sig som tex. "myrorna" eller "pmu-hjälpen".

Där hittar du lätt en snygg kostym med både byxor och kavaj för 90:-

Har man tur som jag så hittar man en äkta Tiger kostym för samma pris :D

Totalt: 110:-

När vi ändå shoppar så lägger vi till en väst för 30:-

Totalt: 140:-

Och eftersom ni nu lärt er att knyta en fluga efter ha läst mitt tidigare inlägg så köper ni självklart någon rolig att ha på er för 5:- som jag gav för denna.

Totalt: 145:-

Och som en avslutande touch så köper vi en snygg hatt att bära till vår nya klädsel.

Denna kostade enbart 40:-.

Totalt: 185:-

Nu kanske ni alla som tycker att jag klär mig i "finkläder" och frågar om jag skall på fest förstår att jag skulle kunna komma i mjukisbrallor och t-shirt, men att jag hellre sparar lite pengar och möter er i kostym. Så kan vi istället gå och fika för de 65:- som blev över :D.

Godkväll mina damer och herrar / Christian